Gårdagens manifestiation av Landsbygdsupproret var en succé!
Dels var det fler deltagare än någon vågat hoppas på, dels (framförallt) framfördes många bra synpunkter och åsikter.
Jag var rädd att det skulle handla om att prata illa om politiker som bara fattar felaktiga beslut, oavsett partifärg. Jag blev glad över att jag hade fel. Huvudbudskapet var att vi måste värna om Landsbygden, och att det är allas ansvar.
Mycket handlade om skolan och framförallt Fårösunds högstadium och Öja skola. Avgörandet om dessa skolor bör inte ligga i händerna på politikerna i Barn och Utbildningsnämnden. Landsortsskolorna är mer än skolpolitik, det är även landsbygdspolitik. Den hör hemma i Regionstyrelsen och Fullmäktige. Om Gotland skall ha skolor som är för små för att driva med de vanliga ekonomiska ramarna så skall det slutligen beslutas av Regionfullmäktige. Då får även Regionfullmäktige fördela om de pengar de kostar. För vi måste vara medvetna om att det kostar mer pengar att driva flera små skolor än att driva färre stora.
Vi måste även tänka nytt! Om vi kan använda skollokalerna effektivare så kostar de mindre. Kan vi använda de delar som skolan inte behöver till annat? Kan vi använda lokalerna till annat när skolbarnen gått hem?
Det regionala stöd som idag betalas ut till många landsortsskolor betalas huvudsakligen av gotländska barn. Deras skolpeng minskas nämligen för att få fram pengarna. Vi kommer även fortsättningsvis behöva regionalt stöd till landsortsskolorna, men då skall pengarna fördelas från Regionfullmäktige.
Nu hoppas jag att det Jädrar Anama som visades igår används till annat än skoldebatten. Det behövs för att inte bara hålla liv i landsbygden utan att utveckla den. Bästa sättet att slippa debatten om små skolor på landet är att se till att där bor tillräckligt många barn för fylla skolorna.
Gott nytt år!